"Bears need people. People need bears." 
-Pam Brown 


När jag var liten, fick jag en nallebjörn av mina föräldrar. Bruna ögon, ljusbrun kort och sträv päls och en nos sydd av brunt garn. Han är alltid iklädd basker över ena örat och en fluga vid halsen. Hans namn, är Peppe. 

När diskutionen dyker upp om gosedjur brukar det oftas framkomma att de flesta har sina gosedjur uppe på vinden, eller i källaren. Nerstoppade i svarta påsar eller lådor. De brukar sällan ha något djur i eller utanför sängen. Som högst ett liter gosedjur som var deras första. 
Oftast brukar man också framstå som barnslig ifall man fortfarande sover med gosedjur. Men vad händer ifall man inte mår bra utan att sova med gosedjur? 

Jag kan stolt säga att hos min mamma, sover jag med omkring 7 gosedjur i min säng. En del större än andra. 
Jag sover inte med dem för att jag inte kan släppa dem. Jag tror säkert att jag skulle klara att sova utan dem, det gör jag varje hajk och har sovit över hos kompisar utan. 
Men, varför sover jag fortfarande med dem? 
För mig är det en skyddade sovkamrat. Någon man kan krama om ifall man blir rädd, någon som kan följa med genom hallen på nattliga vandringar genom huset. Någon som kan sova med en.
Min Peppe har jag sovit med i stort sett hela mitt liv. Han bor hos min mamma, så varannan vecka de senaste tre åren. Men annars, har han sovit med mig sedan jag var liten. 
Vi har gjort allt tillsammans. Jag kan inte se en framtid utan Peppe eller någon av mina andra gosedjur. 
En del kommer i framtiden bo med huset fullt av katter. Jag kommer bo med mina gosedjur. 

Jag behöver mina nallar för att känna mig trygg när jag vaknar om natten. Mina nallar behöver mig som kramar om dem. 

Bears need people. People need bears. :) 


Wiwi
nallar, sova,

Kommentera

Publiceras ej