"Sometimes,' said Pooh, 'the smallest things take up the most room in your heart."
- A.A.Milne
Sedan hösten 2011 får jag varje kväll ett godnatt sms från någon av mina föräldrar. Varannan vecka av mamma och varannan vecka av pappa. Vissa gånger har man råkat somna innan, andra har man glömt svara på och vissa har man svarat på. Men alltid har man fått ett sms. Det är en underbar känsla att veta att någon tänker på en.
Jag har varit I tre förhållanden i mitt liv. I alla har jag fått sms på morgonen och kvällen. Tror jag. Kanske inte alltid i andra, men de två övriga. Det är en underbar känsla att veta att en annan person tänker på en ofta eller ibland.
Efter mitt första förhållande insåg jag att jag borde berätta om min ångest, bara ifall att.
Skulle man få ett anfall kan det vara bra att de vet om det. Varför man helt plötsligt beter sig annorlunda. Skakar och vill kramas.
I mitt nuvarande förhållande känner jag att jag vågar mer. Liksom att det inte gör nåt om jag får panik, det är okej.
En kompis till mig har en annan sorts ångest. När vi pratade om det kom vi fram till att det oftast är periodvis.
Vissa veckor kan man gå utan ett anfall alls, och andra har man ett-två om dagen.
De bästa perioden är inga anfall alls, ingen panik, ingenting. Bara lugnt och fridfullt.
Wiwi tipsar: Håll hjärnan sysselsatt på andra tankar under de värsta perioderna. Ta på dig ett extra projekt för att ha annat att tänka på.
Nu är det sovdags. Börjar 8:10 i morgon.
Sov gott mina vänner :)
Kramis
Wiwi
Wiwi tipsar,
sovdags,
