"Vad vill du att jag ska göra? Klä ut mig till tjej och dansa hula-hula?"
Jag har nog alltid varit mer någonstans mellan killarna och tjejerna. Jag kan förstå tjejer, men sen kommer grejer som jag ändå inte förstår. Jag kan också sympatisera med killarna.
-Timon, från eh, Lejonkungen?
Jag har en riktig bror och sedan en liten mini armé med låtsassyskon.
Två extra bröder på mammas sida och två extra systrar och en liten extra bror på pappas sida.
Jag tycker om mina syskon. Allihopa av dem. Visst, man kan inte riktigt få samma band som man har till sitt biologiska syskon, men nära in på.
Men min storebror kan jag berätta det mesta. Vi hjälper varandra och leker psykologer med varandra för att hjälpa den andras problem.
Antingen ett syskon eller vän att vara psykolog till är ganska bra. Då vet man att man förstår varandra.
Är det någon mer som har ungefär syskontelepati med sina syskon?
När man inte behöver säga något för att syskonet ska förstå precis?
Det är underbart att ha det. Fungerar inte alltid, men ofta :)
Innan idag, skulle jag förberedda något i badrummet. Min ena bror kom in och det slutade med att vi skvätte vatten på varandra och att efter fått en vattenkanna kallt vatten över huvudet förbereder jag min hämnd.
Tips?
Kramisar Wiwi
Kommentera